Safaridag
Idag badade vi i poolen eftersom vi skulle på tidig utflykt.
Vi åt lunch på kyrkan med svenska prästen och en bunt härboende skandinaver. Efter maten gick vi till det 5-stjärniga hotellet Mövenpick härintill för det var ett av möjliga upphämtningsplatser för safarin. Klockan 15 kom vår chaufför i sin Nissan-jeep utrustad med en potent V8. Vi stannade på ett annat hotell och plockade upp 2 japaner som skulle åka med oss. Jeepen körde ut oss någon timma utanför Dubai, mot Abu Dhabi till.
Vi passerade bland annat en galoppbana och en kamelbana. Småningom körde vi av stora vägen och sammanstrålade med ett tjugotal andra jeepar från samma äventyrsfirma. Man tömde bilarnas däck på stora delar av sin luft för att få bättre grepp i sanden och sedan kördes det safarirally och det var ganska häftigt. Vår chaufför tog ut svängarna rätt ordentligt. På något ställe stannade vi och fick se en uppvisning av tränad jaktfalk. Efter ytterligare lite sandrally stannade vi så vid ett beduinläger. Efter lite kamelritt fick vi dricka och mat och en magdansuppvisning.
Sedan blev vi tillbakaskjutsade till hotellet och promenerade hem därifrån. På gården var det några gubbar som spelade innebandy men de hann bli färdiga innan jag och Calle kom ut ombytta. Istället sprang jag och Birgitta ett par varv runt kvarteret. Dopp i poolen sedan vart det korgen.
Ny strand
Åter igen en sen morgon med frukost vid 11. När vi hade samlat ihop våra pinaler hoppade vi in i en taxi och åkte till en annan beach någon halvmil längre upp. Taxin kostade dubbelt dvs 40 pengar. Denna strand ligger precis bredvid världens enda 7-stjärniga hotell, Burj Al Arab.
Här var vattnet lite kallare och stranden var inte så märkvärdig. Men vi stannade här någon timme tills vi var lagom brända och tog sedan taxi hem. Lite vila och bokning av safaritur innan vi ombytta tog oss till tunnelbanan, som här är förarlös.
De verkar inte ha problem med plankning för spärrarna är som våra fast väldigt lättforcerade. En skillnad mot hemma är att här måste man också stämpla ut.
Vi betalade 36 pengar för 4 biljetter och åkte till den station där vi trodde att marknaden fanns. Nu är det inte bara att gå på var som helst eftersom vagnarna är märkta med vem som får åka. De första vagnarna är för guldresenärer, sedan kommer några vagnar för kvinnor och barn. Sist är det vagnar för män. Här får även handikappade och djur åka. Fast eftersom först bara är först i ena riktningen kunde vi trots reguljärpris åka längst fram på första resan och få uppleva berg-och-dalkänslan man får när man har förarvy. Efter ett byte kom vi till vårt mål.
Dock hade vi inte mer än stämplat ut när någon upplyste oss om att marknaden låg någon helt annanstans. Vi bet i suräpplet, betalade 32 pengar och hoppade på vagn tillbaka. Även denna gång krävdes ett byte. Nu vart det lite tajt mellan tågen så bara ungarna han på innan dörrarna gick igen obarmhärtigt (möjligen en nackdel med förarlöst). Vi var ju inte riktigt säkra på att de hade uppfattat var de skulle kliva av och de hade vare sig mobil eller pengar så vi såg framför oss en spännande kväll. Nu visade det sig att de hade det goda omdömet att gå av på nästkommande station och invänta nästa tåg och gå på på samma vagn.
Återförenade tog vi oss till stationen Al Ras och orienterade oss till guldmarknaden. På vägen dit passerade vi mängder med stånd där innehavaren försökte locka in oss med den finaste av Kashmir. En kille dök upp i varje hörn och viskade namn på kända klockmärken. Väl på guldmarknaden botaniserade vi bland butiker fulla med guldsmycken, -halsband, -ringar och -klockor. Vi stannade till vid världens största guldring. 58 kilo 21 karats guld och 5 kilo ädelsten.
Från guldmarknaden hoppade vi till krydd-d:o och fick borra ner näsan i allsköns spännande kryddor.
Plötsligt blev vi kollosalt hungriga då vi kom på att vi inte hade ätit lunch och att klockan nu var närmare 8. Vi tog flodtaxi över till andra sidan floden och letade matställe. Efter lite sökande hittade vi ett ställe som låg vid kajen och beställde in lite mat. Lite tråkigt är det att de ofta inte serverar alkohol då grillad laxkotlett görs bättre med en mustig Alsace än med Coca Cola. kotletten kallades file i meny kunde vi konstatera.
Mätta och fascinerade över all båttrafik på floden; trätaxibåtar, fraktbåtar och färgglada flodkryssningsbåtar, bestämde vi oss för att hyra en båttaxi en timma och åka upp och ner för floden. Sagt och gjort och det var en behaglig och trevlig tur.
Även fast en kund ringde och ville diskutera olika säkerhetslösningar för deras BI-system.
När vi klev av begav vi oss mot hem och passerade några affärer där vi tittade in för att fråga pris på nikonobjektiv. Ett 70-300 Sigma-objektiv föll från 1900 kronor blev till slut ett motsvarande Nikkor för 1250 kronor.
Taxi hem och god natt
Bad i varma havet
.
Vi sov ända till 10-11. Fixade med frukost, försökte blogga men fick uppkopplings- och batteriproblem. Taxi till Juneira open beach där vi badade ett par timmar. Jag hade glömt badbyxor men valde till slut att bada i skortsen. En tennisboll och en luftmadrass bidrog till aktiviteter.
Vi åkte hem och badade lite i poolen innan vi gick bort till Wafi Center. Vi orienterade oss genom anläggningen upp på taket där det skulle bli filmvisning i det fria.
Vi beställde ut varsin hamburgare innan vi borrade ner oss i sackosäckar och såg Djävulens advokat med bl a Al Pacino. Efter bion kompletteringshandlade vi lite frukost och gick hem. Väl hemma upptäcktes att en mobiltelefon hade lämnats kvar på bioterrassen. En lätt språngmarsch på 2 km och telefonen kunde återfinnas under en av säckarna.
Bad i poolen, lite bloggning och annat. I säng kröp vi vid halv två.
Pärsen i Persien...
eller vid Persiska viken i vart fall.
Taxi kom 9.15 och körde oss till Arlanda. Inget glömt hitills. Tack vare att jag hade checkat in kvällen innan kunde vi ta disken utan kö. Timslång var den för andra. Fast jag förstår inte varför eftersom vi ändå behövde få baggagetaggar. Vi var i god tid och det skulle dröja 2 timmar till avgång. Vi handlade lite rumssprit och d:o snacks och tog något att dricka i väntan. Go to gate! När vi hade tryckt in oss alla 200 i det lilla utrymmet som utgör sluss innan boarding kom beskedet att något tekniskt problem med flygledartornet i Istanbul gjorde att inga plan vare sig kunde landa eller lyfta där.
En bar i närheten fick servera lite mellanmål i väntan på starttillstånd. En och en halv timma försenade lyfte vi från Arlanda, i en liten Airbus 100. Anteckning: Turkish Airlines släcker inte i kabinen vid start och landning.
Den allmänna övertygelsen var att eftersom all trafik stod stilla på Ataturk i 90 minuter borde tidtabellen vara förskjuten med ungefär den tiden, dvs även anslutande flyg. På något sätt kortades restiden fantastiskt nog med en dryg timme. Nyttan av rallykörningen var dock tveksam då vi fick vänta 30 minuter på en parkeringsplats. Väl av planet och ivägkörda till en terminalbyggnad letade vi efter en transithall och efter information om status på vårt anslutande flyg. En personal pekar oss mot en säkerhetskontroll. Säker? Jajamen! Men hur går det då med inköpta sprit? Övertygad om att rumsspriten skulle få slängas men laddad med goda motargument lastades lådorna på bandet med godset. Trots stora skyltar om det otillåtna att ha med sig vätska reagerade inte kontrollfolket. Puh! Med långa benet före studsade vi upp för en trapp där en skylt pekade mot transit. Nu är det 30 minuter till ordinarie avgångstid. Föjer skylt mot transit till en hiss och åker ner en våning. Nu är vi tillbaka där vi var för en stund sedan fast på fel sida om säkerhetskontrollen. Fortfarande ser vi inte skymten av någon avgångsinformation. Vi blundar och går åter igen genom säkerhetskontrollen med sprit och allt. Det funkade nu med.
Upp för trappen igen och iväg åt ett annat håll. En informationsskylt! Få se... Dubai 20.00 Ingen försening! Gate 218. Spring! Vi sprang en kilometer i vår vintermundering bara för att konstatera att detta inte var Turkish Airlines Dubai flight. Den går från gate 208. Den gaten ligger tillbaka hela vägen och 600 meter åt ett annat håll. Lubba, lubba, lubba. När vi kommer till rätt gate visar det sig att avgången är 40 minuter försenad. Att informationen verkade ofullständig kom sig av att i detta land när ett plan är försenat så sorteras avgången in efter den nya tiden, så när vi kollade på skärmen fanns bara en flight till Dubai med avgång kl 20.
Kunde ni inte ha tagit ett direktflyg till Dubai frågade Gate-värdinnan?!!
Planet var en betydligt större Airbus 330 med en massa teknik vid stolen.
Utrymmet bättre liksom maten. Såg någon och en halv fil, spelade lite schack och lyssnade på det tiotal gånger som de berättade hur man skulle förvara sitt handbaggage.
Vid midnatt svensk tid, 02 lokal tid, landade vi så i Dubai och efter en lång prommenad kom vi till passkontrollen som enligt ryktet skulle vara högeffektiv. Om så är fallet vill jag verkligen inte behöva uppleva något normaleffektivt. När vi efter långt tragglande hade blivit plåtade och fått våra pass stämplade begav vi oss iväg mot baggagebandet. På vägen dit fick vi passera en säkerhetskontroll där vårt handbaggage blev röntgat. Och i tullen blev även resväskorna röntgade.
När vi kom ut ur terminalen slogs vi av den intensiva värmen och jag bannade ännu en gång mitt val av ullfodrad vinterjacka tidigare på dan.
Vi gav adressen norska sjömanskyrkan till taxiföraren och han såg mer än lovligt frågande ut. Även efter väganvisning såg han ut som en fågelholk och under hela resan stirrade han på adresslappen. Det bästa var ändå att taxameter knappt rörde sig. Men vi fram kom vi till slut och jag gav nästan 10 procent i dricks vilket inte verkade vara i nivå med förväntningarna, av chaufförens min att döma. 45 pengar fick han. (90 kr)
Inne på området hittade vi den tvårumslägenhet som vi skall ha i veckan, bredvid hockeybanan och poolen.
04.30 kom vi i säng.
Planet var en betydligt större Airbus 330 med en massa teknik vid stolen.
Utrymmet bättre liksom maten. Såg någon och en halv fil, spelade lite schack och lyssnade på det tiotal gånger som de berättade hur man skulle förvara sitt handbaggage.
Vid midnatt svensk tid, 02 lokal tid, landade vi så i Dubai och efter en lång prommenad kom vi till passkontrollen som enligt ryktet skulle vara högeffektiv. Om så är fallet vill jag verkligen inte behöva uppleva något normaleffektivt. När vi efter långt tragglande hade blivit plåtade och fått våra pass stämplade begav vi oss iväg mot baggagebandet. På vägen dit fick vi passera en säkerhetskontroll där vårt handbaggage blev röntgat. Och i tullen blev även resväskorna röntgade.
När vi kom ut ur terminalen slogs vi av den intensiva värmen och jag bannade ännu en gång mitt val av ullfodrad vinterjacka tidigare på dan.
Vi gav adressen norska sjömanskyrkan till taxiföraren och han såg mer än lovligt frågande ut. Även efter väganvisning såg han ut som en fågelholk och under hela resan stirrade han på adresslappen. Det bästa var ändå att taxameter knappt rörde sig. Men vi fram kom vi till slut och jag gav nästan 10 procent i dricks vilket inte verkade vara i nivå med förväntningarna, av chaufförens min att döma. 45 pengar fick han. (90 kr)
Inne på området hittade vi den tvårumslägenhet som vi skall ha i veckan, bredvid hockeybanan och poolen.
04.30 kom vi i säng.
Info om Birgitta.
Namn: Birgitta Ålder: Född 1965 Intressen: Att resa, motion och att vistas i naturen Favoritmat: Sallad från Åsö Bageri Favoritfärg: Brun Om jag skulle åka ensam till en öde ö och bara få ta med mig 3 saker skulle de vara: En bra bok, mat och en keps.
Info om Calle.
Namn: Calle Ålder: Född 1999 Intressen: Handboll och dator Favoritmat: Våfflor med sirap och florsocker Favoritfärg: Blå Om jag skulle åka ensam till en öde ö och bara få ta med mig 3 saker skulle de vara: Dator, en kokbok och ett kök.
Info om Thorsten.
Namn: Thorsten Ålder: Född 1962 Intressen: Golf och jakt Favoritmat: Italienskt Favoritfärg: Blå Om jag skulle åka ensam till en öde ö och bara få ta med mig 3 saker skulle de vara: Tandborste, kortlek och min iPhone.
Info om Sara.
Namn: Sara Ålder: Född 1997 Intressen: Rider, sjunger både på fritiden och i Tyresö Musikklasser Favoritmat: Lasange Favoritfärg: Blå Om jag skulle åka ensam till en öde ö och bara få ta med mig 3 saker skulle de vara: Min säng, min katt och en gitarr!
