adlersreser.blogg.se

Sista dagen började med ett uppvaknande. Fast, lite senare än vi hade tänkt oss. För att hinna till Harlem och 8-gudstjänsten behövde vi äta frukost kl 6, men vi blev medvetna först kl 7 så vi fick planera om. Först sov vi lite till och sedan tog vi oss till frukost. Denna morgon gick vi alla fyra till hotellfrukosten, med Evans löfte om bjudfrukost i minne. Evans verkade först inte kännas vid oss men så småningom kom han och bekräftade sitt erbjudande. Det skulle dock visa sig att vi inte alls hade två frukostar i hotellpriset varför vi snällt fick betala för de frukostar som vi hade ätit. Nåväl, de var ju goda. 25 dollar kostade hotellets frukost medan vi snittade på 11 dollar i grannkafeet.

Vi la den stipulerade städardricksen på rummet och checkade ut från hotellet

 

När några gospellåtar och inledningsriter var avklarade blev det så dags för den ”stora” pastorn att ha sin första predikan. Den handlade uteslutande om hur viktigt det var att all som var registrerade gick och röstade i borgmästarvalet kommande tisdag. För om man inte röstar kan man inte ställa krav. Och pastorn hade naturligtvis ingen synpunkt på vem man röstade, bara man inte röstade på den av de två kandidaterna som var konservativ och stöddes av Tea Party-rörelsen. Dennes enda mål var att driva svarta, fattiga och minoriteter i Harlem från sina hem fick vi veta. Dessutrom skulle a-kassa, matkuponger och gratis sjukvård minimeras. I drygt 30 minuter höll detta agiterande på. Därefter sjöngs det lite och kollekt och böner samlades in. Sedan var det dags för del 2 av predikan. Denna gång handlade det om att man inte kunde förlita sig på att någon utom Gud kunde lösa ens problem. Och vi fick veta att 1 person + Gud alltid utgjorde en majoritet. Förmodligen blev det mer sång lite senare men vi hade inte luist eller tid att vänta på det.

När vi hade kommit ut ur kykan tog vi oss lite österut till en plats där Maraton sprang förbi. Vi kollade en stund på alla utmattade löpare som passerade. Härifrån var det bara några kilometer kvar till mål.

Efter Maraton hittade vi en mysig latinamerikansk restaurang som serverade oss nachos och fajitas.

Mätta tog vi tunnelbanan till WTC och hoppade sedan på PATH tillbaks till hotellet.

På hotellet kvitterade vi ut vårt baggage och bad receptionen om en taxi. Då får man naturligtvis ingen vanlig gultaxi utan en av hotellets chevasuvar och till ett pris i en annan storleksordning.

Vi hade 2 timmar på oss att komma till gaten från det att vi anlände till Newark och med den superrigorösa säkerhetskontrollen som jänkarna tillämpar är det absolut inte för mycket. Tyvärr försvann min klocka i säkerhetsprocessen.

Vid varje resa brukar vi försöka få iväg några vykort och vykorten var inköpta och nu tänkte vi skriva och skicka dem från flyplatsen. Tyvärr har man slutat både med frimärksförsäljning och posthantering på flygplatser efter 9/11 så vi fick avstå denna vår rutin.

I Frankfurt var det drygt två timmars väntan innan vi fick kliva på planet med destination  Arlanda. Jag har nog aldrig upplevt en så smidig landning som den vi upplevde efter den resan. Det kändes aldrig att vi tog i backen. Vi passerade ut till baggagebandet och upptäckte där att en av våra äldre väskor hade spruckit. Vi anmälde till passagerarservice och döm om vår förvåning då utan krusiduller rullade ut en splitter ny väska och bad oss packa om till den.

Benstocken hämtade oss vid terminalen och skjutsade oss till vår bil. Vi packade bilen och rullade sedan in till stan där vi släppte av Sara för vidare transport till Tystberga och Ökna. Därefter bar det av hem till Tyresö för oss övriga.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa. Måhända har vi överskridit vår resebudget något men det är nog lätt hänt i Möjligheternas stad

 

Slut!

 

Bland andra fick Victoria Secret och Bryant Park besök av oss.

Nästa stop blev en trevlig restaurang alldeles invid Museum of Modern Art. Planen var att besöka museet efter maten men istället valde vi att utnyttja dagsljuset och bege oss till Central Park. Vi promenerade längs några huvudstråk i parken och studerade folk, djur och natur. Höst och strålande sol gav upphov till vackra färgkombinationer.

 

 

När vi kom ut ur parken råkade vi vara precis vid Apple-butiken igen och då passade vi på att inhandla en Iphone 5c till Sara.

 

Tiden var nu så sent slagen att det inte fanns tid att gå på museum. Istället gick vi ner till Macy’s och kvitterade ut en resväska så att vi skulle kunna få hem allt som köpts. Passade på att fotografera huset på Penn Plaza som huserar Infomation Builders men bilden försvann???

Vi begav oss till PATH-stationen på 33:e gatan och åkte till vår station där vi hittade en sportbar som visade amerikansk fotboll. Vi åt middag och släpade oss därefter hem till hotellet. Jag dök in i en kvällsöppen butik och plockade ut några dricksdollar från en bankomat.

Av någon anledning hade vi nu WiFi på rummet. Spooky!

 

 

Morgonen började som vanligt med att jag inte kunde sova och gick ner i lobbyn vid sjutiden och jobbade/bloggade. Så småningom vaknade familjen och vi fördelades på våra respektive frukoststationer. Idag var det Calles och min tur att äta hotellfrukost. Efter frukost och lite läxläsning följde vi Gregs råd att promenera längs Hudson-floden söderut på Jersey-sidan. Någon kilometer ner skulle vi ta en färja och korsa en 20 meter bred vik. Den tur vi hamnade på tog först en vända över till Manhattan dock men det gjorde inte oss något. Väl iland igen fick vi promenera till ett biljettkontor där vi köpte biljetter till Ellis Island och Frihetsgudinnan. En ny båt tog oss så till Ellis Island. Den ö där 12 miljoner immigrantaspiranter passerade mellan 1892 och 1924 innan de blev insläppta i landet, eller tillbakaskickade. Vi gick igenom en utställning som beskrev USAs historia ganska detaljerat. Vi avslutade Ellis Island-turen med att se en film.

 

 

 

Tyvärr missade vi sista turen till Liberty Island, där Frihetsgudinnan står så istället tog vi båten till Manhattan och hittade en vietnamesisk restaurang där vi åt lunch. Absolut inget ställe som förtjänar vidare omnämnande. Utanför restaurangen fanns ett minnesmonument om Vietnam-kriget (1959-1973) och tidigare hade vi passerat ett liknande om Korea-kriget (1950-1953). Även monument om 9/11 finns lite här och var.

Nästa mål för dagen var Rockefeller Center. Calle och jag klev av tunnelbanan redan vid Penn Station för att återbesöka B&H. Calle hade bestämt sig för att köpa mikrofon och actionkamera. När vi kom fram kunde vi konstatera att butiken var stängd. Eftersom det är en judisk butik (antyddes av den bland personalen frekventa huvudbonaden) är lördag deras söndag, och fredag deras lördag. Alltså hade de stängt redan kloickan 13. Dock har de öppet till 18 på söndagar. Får se om vi hinner dit då. Mikrofonen kunde vi hitta till samma pris på ett annat ställe.

Calle och jag promenerade därefter den ansenliga sträckan från 34:e gatan till 50:e och anslöt till damerna vid Rockefeller Center. Haä fanns också en isrink för allmänheten och en mängd lite fashionablare butiker.

Vi gav istället näring åt utrycket Gå över ån efter vatten och storhandlade på H&M. En av de många H&M på femte avenyn.

På vägen hem därifrån passerade vi Bryant park som denna gång var mycket livlig och med en fullsatt isrink. Mc Donalds fick servera oss middag innan vi åkte hem. Sara tränade, Calle skypade och Birgitta och jag kopplade av.

Av någon anledning blev det samma frukostfördelning idag som igår. Och dessutom kom hovmästaren och beklagade att vi hade det så svårt att fick dela på frukosten. På stående fot bjöd han oss alla till frukost på söndag, och erbjöd Birgitta två plastburkar att ta med sig mat i till oss. Birgitta avböjde vänligt. I varje fall erbjudandet om burkar. Hotellet som för övrigt i tidens anda är halloweensmyckat.

Efter lite läxläsning rörde vi oss in till Manhattan och ner till färjeterminalen. Där hoppade vi på Staten Island-färjan och såg till att hamna på styrbordssidan. Därifrån får man en mycket bra vy över Frihetsgudinnan på färjans väg till sin destination. Dessutom får man en skaplig vy över Manhattan. Sent fick vi veta att vi behövde byta båt till hemresan och missade därför den första returen, men lite sockervadd och någon Frozen Yoghurt senare kom vi på kommande färja. Nu var det babord sida som gällde och det blev lika bra som på ditresan. Om än lite dimmigare.

Väl tillbaks på Manhattan tog vi tunnelbanan norrut och till Penn Station, också det liksom Grand Central en enorm tågstation med ett helt spindelnät av underjordiska tågspår.

Därifrån orienterade vi oss till kamerabutiken B&H, en helt fantastiskt stor och välsorterad kamera- och elektronikaffär. Närmare nittio minuter senare gick vi därifrån någon kamerablixt rikare.

McDonalds fick servera oss lunch.

Nästa stop var High Line, en upphöjd park som är byggd på en gammal avlagd järnväg. På vägen dit stötte vi på hundratals poliser och mängder med dito fordon. Vi förstod inte riktigt vad orsaken var men misstänkte att det hade att göra med kommande kvälls Halloween-firande. Den sista delen av High Line var inte öppnad ännu skulle det visa sig så vi fick gå längs vägar en bit nedströms till en plats där vi kunde kliva upp på parken. En fridfull och trevligt anlagd park som sträcker sig halvannan kilometer.

 

När vi klev av parken ville vi ta oss till ett särskilt butiksområde och tänkte att det vore kul att prova taxi. Och vi ville förstås inte åka japanskt utan amerikanskt. Det är inte helt lätt hitta men till slut dök en riktig jänkarford upp. Chauffören accepterade efter ett tag att köra oss men han hade, skulle det visa sig, ingen aning om hur han skulle komma dit vi ville. Han konsulterade Siri utan att få något vettigt svar. Jag ställde några konversationsinbjudande frågor men svaren var korta och först satte han på en radiokanal med hög musik och när inte det fick tyst på mig letade han fram sina hörlurar i sin ryggsäck och monterade dem demonstrativt. I processen släppte han ratten upprepade gånger och höll på att köra in i parkerade bilar längs vägen. Hur som helst nådde vi destinationen Broadway/Houston så småningom och taxametern stannade på 13 dollar. Vi hade inte jämna pengar utan chauffören fick växla en femtiolapp. Jag fick 30 i retur. -20 dollar? sa jag frågande. –Ja Herregud. Jag har ju tagit er hit och på tid. Dessutom kör jag jävligt bra. –Jovisst, men drygt 50% i dricks...? –Seså, snabbt ut nu. Jag får böter om jag står här längre.

Nu hade klockan blivit så mycket att det var dags för karneval. Vi orienterade oss till 6:e avenyn och trängde oss fram mot det jättelika karnevalståget som rörde sig på gatan. Helt enormt. Och alla i karnevalståget var utklädda till allsköns olika figurer. Men det var inte bara i tåget som man var utklädd. Snart sagt var och en i publiken var också utspökad på något sätt.

 

Efter att ha sett någon halvtimma på karnevalen letad vi upp en italiensk krog och beställde in pizza, pasta, sallad och lasagne. När vi skulle betala fick vi uppleva nästa udda sätt att hantera dricks. Nu var 16% dricks redan inslaget och klart på kvittot. Kanske smidigt men det grundidén med dricks går lite förlorad.

Vi tittade lite mer på karnevalen innan vi begav oss hem till Jersey.