adlersreser.blogg.se

Sista dagen började med ett uppvaknande. Fast, lite senare än vi hade tänkt oss. För att hinna till Harlem och 8-gudstjänsten behövde vi äta frukost kl 6, men vi blev medvetna först kl 7 så vi fick planera om. Först sov vi lite till och sedan tog vi oss till frukost. Denna morgon gick vi alla fyra till hotellfrukosten, med Evans löfte om bjudfrukost i minne. Evans verkade först inte kännas vid oss men så småningom kom han och bekräftade sitt erbjudande. Det skulle dock visa sig att vi inte alls hade två frukostar i hotellpriset varför vi snällt fick betala för de frukostar som vi hade ätit. Nåväl, de var ju goda. 25 dollar kostade hotellets frukost medan vi snittade på 11 dollar i grannkafeet.

Vi la den stipulerade städardricksen på rummet och checkade ut från hotellet

 

När några gospellåtar och inledningsriter var avklarade blev det så dags för den ”stora” pastorn att ha sin första predikan. Den handlade uteslutande om hur viktigt det var att all som var registrerade gick och röstade i borgmästarvalet kommande tisdag. För om man inte röstar kan man inte ställa krav. Och pastorn hade naturligtvis ingen synpunkt på vem man röstade, bara man inte röstade på den av de två kandidaterna som var konservativ och stöddes av Tea Party-rörelsen. Dennes enda mål var att driva svarta, fattiga och minoriteter i Harlem från sina hem fick vi veta. Dessutrom skulle a-kassa, matkuponger och gratis sjukvård minimeras. I drygt 30 minuter höll detta agiterande på. Därefter sjöngs det lite och kollekt och böner samlades in. Sedan var det dags för del 2 av predikan. Denna gång handlade det om att man inte kunde förlita sig på att någon utom Gud kunde lösa ens problem. Och vi fick veta att 1 person + Gud alltid utgjorde en majoritet. Förmodligen blev det mer sång lite senare men vi hade inte luist eller tid att vänta på det.

När vi hade kommit ut ur kykan tog vi oss lite österut till en plats där Maraton sprang förbi. Vi kollade en stund på alla utmattade löpare som passerade. Härifrån var det bara några kilometer kvar till mål.

Efter Maraton hittade vi en mysig latinamerikansk restaurang som serverade oss nachos och fajitas.

Mätta tog vi tunnelbanan till WTC och hoppade sedan på PATH tillbaks till hotellet.

På hotellet kvitterade vi ut vårt baggage och bad receptionen om en taxi. Då får man naturligtvis ingen vanlig gultaxi utan en av hotellets chevasuvar och till ett pris i en annan storleksordning.

Vi hade 2 timmar på oss att komma till gaten från det att vi anlände till Newark och med den superrigorösa säkerhetskontrollen som jänkarna tillämpar är det absolut inte för mycket. Tyvärr försvann min klocka i säkerhetsprocessen.

Vid varje resa brukar vi försöka få iväg några vykort och vykorten var inköpta och nu tänkte vi skriva och skicka dem från flyplatsen. Tyvärr har man slutat både med frimärksförsäljning och posthantering på flygplatser efter 9/11 så vi fick avstå denna vår rutin.

I Frankfurt var det drygt två timmars väntan innan vi fick kliva på planet med destination  Arlanda. Jag har nog aldrig upplevt en så smidig landning som den vi upplevde efter den resan. Det kändes aldrig att vi tog i backen. Vi passerade ut till baggagebandet och upptäckte där att en av våra äldre väskor hade spruckit. Vi anmälde till passagerarservice och döm om vår förvåning då utan krusiduller rullade ut en splitter ny väska och bad oss packa om till den.

Benstocken hämtade oss vid terminalen och skjutsade oss till vår bil. Vi packade bilen och rullade sedan in till stan där vi släppte av Sara för vidare transport till Tystberga och Ökna. Därefter bar det av hem till Tyresö för oss övriga.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa. Måhända har vi överskridit vår resebudget något men det är nog lätt hänt i Möjligheternas stad

 

Slut!