adlersreser.blogg.se

Av någon anledning blev det samma frukostfördelning idag som igår. Och dessutom kom hovmästaren och beklagade att vi hade det så svårt att fick dela på frukosten. På stående fot bjöd han oss alla till frukost på söndag, och erbjöd Birgitta två plastburkar att ta med sig mat i till oss. Birgitta avböjde vänligt. I varje fall erbjudandet om burkar. Hotellet som för övrigt i tidens anda är halloweensmyckat.

Efter lite läxläsning rörde vi oss in till Manhattan och ner till färjeterminalen. Där hoppade vi på Staten Island-färjan och såg till att hamna på styrbordssidan. Därifrån får man en mycket bra vy över Frihetsgudinnan på färjans väg till sin destination. Dessutom får man en skaplig vy över Manhattan. Sent fick vi veta att vi behövde byta båt till hemresan och missade därför den första returen, men lite sockervadd och någon Frozen Yoghurt senare kom vi på kommande färja. Nu var det babord sida som gällde och det blev lika bra som på ditresan. Om än lite dimmigare.

Väl tillbaks på Manhattan tog vi tunnelbanan norrut och till Penn Station, också det liksom Grand Central en enorm tågstation med ett helt spindelnät av underjordiska tågspår.

Därifrån orienterade vi oss till kamerabutiken B&H, en helt fantastiskt stor och välsorterad kamera- och elektronikaffär. Närmare nittio minuter senare gick vi därifrån någon kamerablixt rikare.

McDonalds fick servera oss lunch.

Nästa stop var High Line, en upphöjd park som är byggd på en gammal avlagd järnväg. På vägen dit stötte vi på hundratals poliser och mängder med dito fordon. Vi förstod inte riktigt vad orsaken var men misstänkte att det hade att göra med kommande kvälls Halloween-firande. Den sista delen av High Line var inte öppnad ännu skulle det visa sig så vi fick gå längs vägar en bit nedströms till en plats där vi kunde kliva upp på parken. En fridfull och trevligt anlagd park som sträcker sig halvannan kilometer.

 

När vi klev av parken ville vi ta oss till ett särskilt butiksområde och tänkte att det vore kul att prova taxi. Och vi ville förstås inte åka japanskt utan amerikanskt. Det är inte helt lätt hitta men till slut dök en riktig jänkarford upp. Chauffören accepterade efter ett tag att köra oss men han hade, skulle det visa sig, ingen aning om hur han skulle komma dit vi ville. Han konsulterade Siri utan att få något vettigt svar. Jag ställde några konversationsinbjudande frågor men svaren var korta och först satte han på en radiokanal med hög musik och när inte det fick tyst på mig letade han fram sina hörlurar i sin ryggsäck och monterade dem demonstrativt. I processen släppte han ratten upprepade gånger och höll på att köra in i parkerade bilar längs vägen. Hur som helst nådde vi destinationen Broadway/Houston så småningom och taxametern stannade på 13 dollar. Vi hade inte jämna pengar utan chauffören fick växla en femtiolapp. Jag fick 30 i retur. -20 dollar? sa jag frågande. –Ja Herregud. Jag har ju tagit er hit och på tid. Dessutom kör jag jävligt bra. –Jovisst, men drygt 50% i dricks...? –Seså, snabbt ut nu. Jag får böter om jag står här längre.

Nu hade klockan blivit så mycket att det var dags för karneval. Vi orienterade oss till 6:e avenyn och trängde oss fram mot det jättelika karnevalståget som rörde sig på gatan. Helt enormt. Och alla i karnevalståget var utklädda till allsköns olika figurer. Men det var inte bara i tåget som man var utklädd. Snart sagt var och en i publiken var också utspökad på något sätt.

 

Efter att ha sett någon halvtimma på karnevalen letad vi upp en italiensk krog och beställde in pizza, pasta, sallad och lasagne. När vi skulle betala fick vi uppleva nästa udda sätt att hantera dricks. Nu var 16% dricks redan inslaget och klart på kvittot. Kanske smidigt men det grundidén med dricks går lite förlorad.

Vi tittade lite mer på karnevalen innan vi begav oss hem till Jersey.