Lissabon

Vi löste biljett till Lissabon och när vi kom fram dit tog vi tunnelbanan en station. Vi kom upp mitt i ett livfullt kvarter som visade sig vara precis vid vårt hotell.

På gatan finns det likt Las Ramblas i Barcelona många guldutsmyckade personersom spelar statyer.

Eftersom incheckning inte kunde ske före 14 lämnade vi bagaget och gick på utforskning. Vi tog spårvagn 28 precis utanför hotellet upp för några kullar. Det går inte att handla biljett på vagnen men tydligen gällde vår tunnelbanebiljett fortfarande så vi kunde åka med. Vi stannade på något som hette Basilica da Estrela. Det var en byggnad som en drottning byggde för att fira sin sons födelse. Sonen dog innan bygget var klart.

 

 

När vi försökte kliva på spårvagnen tillbaka hade vår biljett slutat gälla. Vi valde då att gå istället. Den här delen av standen är kollosalt backig och med mycket små och trånga gränder. Vi stannade på en utsiktsplats och tog en drink. Sedan passerade vi en salumarknad och någon slags food court. Vi passerade en affär där de skyltade med den fisk som vi stiftade bekantskap med på kasinot. Det är den ihopkurade fisken i mitten på bilden.

Tillbaka på hotellet checkade vi in och fick ett rum på fjärde våningen. Rummet var mycket mindre än det i Cascais och utsikten var inåt en liten bakgård, men läget mitt i smeten kompenserar. Gratis Wi-Fi finns inte, men för 5 Euro kan man köpa 24 timmars uppkoppling.

Vi omgrupperade och tog oss ut på stan igen. Nu hoppade vi på spårvagn 28 fast åt motsatt håll. Den var i princip fullsatt men vi kunde tränga oss på. Vi åkte den förbi en hel del sevärdheter till endstationen. Där fanns en liten minifestival med ett afrikanskt jazzband och en massa stenhöga ungdomar i publiken. På en annan del av området spelade några ungdomar en variant av kricket. Vi ville komma till Castel de S Jorge och först köade vi till 28:an i motsatt riktning men av köstorleken att döma skulle det ta tre vagnar och 45 minuter innan vi skulle komma på så vi gick. Promenaden innebar ett tiotal trappor med vardera ett femtiotal steg men ganska snart var vi framme vid entrén. Där ville de ha 8.50 för att släppa in en och det tyckte vi var magstarkt så istället marcherade vi rrunt i byn. Klockan började bli mycket och vi tyckte det var dags för middag. Planen var att åka spårvagn hem, duscha ooch sedan bege oss ut på restaurangjakt, men när vi gick förbi en Winebar som erbjöd vinprovning och ostbrickor bestämde vi oss för att testa det istället. En ostbricka med fyra olika ostar, en marmelad och oliver tillsammans med ett portugisiskt reserva-vin beställdes in. Mätta och belåtna tog vi spårvagnen hem. Efter en liten vilopaus begav vi oss ut på nattlivsjakt. Det var inte svårfunnet. Precis bakom hotellet fanns flera kvarter av mängder med pubar och restauranger, och massor av folk. Vi spatserade runt och provade drinkar på några pubar innan vi gick hem. Klockan var lite drygt ett, men det kändes som att nattlivet skulle pågå länge än. Under kvällen fick jag fyra frågor om jag ville köpa hasch men jag valde att tacka nej till alla. Mojito och Gin Fizz var populära drinkar, men valigast var varianter av –oska som innebar en bas av vodka och sedan fruktjuice: Mangoska, Kiwioska, Morangoska (jordgubb) osv

 

 

Ny frukost

Vi vaknade vid nio och letade rätt på frukostlokalen. Den höll inte samma standard som i Cascais, bland annat fanns inte omelett eller bacon. Våldsamt överkokta ägg hade de dock. När vi var klara med frukost letade vi oss ner till tågstationen varifrån vi åkte spårvagn till ett kloster i stadsdelen Belem. Runt omkring här fanns flera sevärdheter: En båtförformad utsiktsbyggnad, ett skoformat fort, ett krigsmuseum mm.

 

 

På vägen tillbaka stanade vi till vid ett restaurangområde under 25 aprilbron som går över floden Tejo. Tydligen är detta en stor festplats på kvällarna och nätterna. Nu var det ganska lugnt. Vi rörde oss vidare tillbaks mot centralstationen. Därifrån tog vi oss till marknaden och studerade fiskar, hummrar och annat som hade fångats.

 

 

 

Bakom marknaden fanns en av stadens tre bergbanor. Vi åkte alla tre. Mellan första och andra åt vi en lunch bestående av Ceasar-sallad och en liter Sangria.

På toppen efter sista bergbanan fanns en utsiktplats och en publik pool(!)

När vi kommit tillbaka till stan och passerat genom den gamla d:o (som var mycket stillsammare än igår natt) rekognoserade vi de många restaurangerna på stadens restauranggator. Till slut fann vi en fisk- och hummerrestaurang som tilltalade oss. De skulle ha Fado-sång ikväll så vi reserverade ett bord. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till på en ost- och vinaffär och köpte lite hotellrumsförtäring.

Semesterfinal

Klockan 03.00 lämnade vi av Sara och Calle i Bollmora centrum för vidare transport med taxi och buss till Arlanda. Därifrån flyger de tillsammans med konfirmationsgruppen till Rom och skall så småningom komma till Asissi. Birgitta och jag åkte hem och sov vidare några timmar. Väskor packades, tidrapporter skrevs och målarofferter behandlades. Klockan 12 åkte vi till Arlanda och checkade in på TP787 som skulle ta oss till Lissabon.

Hotellrummet var flott, med en magnifik utsikt över fiskehamnen. Men de dubbla rumsnumren på dörren görs oss oroliga att fler kanske gör anspråk på rummet under veckan. Wi-Fi finns men bara i vestibulen.

Vi installerade oss på rummet och tog oss sedan ut och undersökte den närmaste omgivningen. Ett myller av restauranger och fullt med folk på uteserveringar. Vi hittade ett torg med flera restauranger och beställde in varsin grillad laxkotlett på en av dem. De snålar inte på portionsstorleken i alla fall fick vi erfara. Till laxen delade vi på en flaska lokalt vitt vin. Totalt betalade vi motsvarande 350kr för måltiden, att jämföras med de 580 som två ceasarsallader och en öl kostade på O’Learys på Arlanda.

Vi avslutade kvällen på en irländsk pub och festade loss på gin och tonic ackompanjerade av en trubadur.

Första brännan

Vi vaknade av att en närbelägen kyrkklocka glatt slog åtta slag just klockan fem i åtta. Därefter har samma klocka ringt ett slag 20 minuter efter varje helt timslag.

Frrukost var helt OK med omeletter och gott kaffe bland en hel del annat.

Efter frukost gick vi på lite utforskning och hittade en cykeluthyrning som gratis lånar ut cyklar. Vi bestämda att utnyttja det någon senare dag.

Turistinformationen gav oss en massa nyttiga uppgifter om saker och ting i trakten.

Vi gick förbi Train Bar där jag och Anders Grewe hade många roliga kvällar 1979 tillsammans med några gymnasiekompisar

Vi la oss sedan på den stranden som är närmast hotellet och lyckades trots en grundfärg från den goda svenska sommaren få till lätta röda rodnader på sina ställen.

Lunch åt vi på nästan samma ställe som gårdagens middag. Omelett och en Chef-sallad fick de servera. Och trots vårt LCHF-leverne fick det bli en Sagres till.

På eftermiddagen låg vi på hotellets tak och badade i den lilla pool som finns där.

Efter dusch och kvällsvård promenerade vi 1.5 km till Estoril och gick in på det enorma kasino som finns där.

Avsikten var inte att spela utan att boka bord till någon kväll senare i veckan. Jag fick lämna in kameran till förvaring eftersom de inte vill att man tar bilder på folk som rör sig där. Vi travade runt i lokalerna och fann flera hundra spelautomater där det satt mestadels medelålders kvinnor och drog för glatta livet. Till slut hittade vi några rum där man spelade klassiska spel som Black Jack, Texas Hold’em, Roulette och något slags tärningsspel. Restaurangen som vi ville boka bord på var stängd till på onsdag.

Vi promenarade tillbaks till Cascais längs stranden och hittade sedan en indisk resaturang som vi lät servera oss någon slags korianderkyckling.

Det smakade bra. Sedan gick vi hem och gjorde kväll.

Cykeltur

Vi vaknade för kyrkklockan men säkert som amen i kyrkan slog den sina åtta slag fem i åtta. Vi ville vara tidiga idag eftersom vi behövde få cykel innan de tog slut.

Cykeluthyraren, eller cyklutlånaren, hade många cyklar kvar när vi kom så det var inga problem att kvittera ut två. Med hjälp av dessa cyklade vi så någon mil längs kusten nordvästut. Där fann vi en härlig strand med ordentliga vågor. Tidvattnet var markant här och allt eftersom vi låg där rörde sig vattenlinjen utåt och landsskapet förändrades anmärkningsvärt. Vi nobbade lunchrestaurangerna som serverade hummer för 110 Euro och valde istället att luncha på strandbaren för en fasilare summa pengar.

Vi träffade ett trevligt stockholmspar som vi samspråkade med.

På vägen hem gjorde vi några strandhugg. Bland annat på en golfbana som kunde berätta att greenfee var 65 Euro och om man kunde nöja sig med andra klassens klubbor kostade ett set att hyra 25 Euro, en vagn  5 Eur, och floridabollar kunde man få för 3 Euro styck. Totalt skulle en spontanrunda landa på dryga hundalappen således. Tål att funderas på. Särskilt som banan var den 65 bästa i världen.  

Vi stannade till på några ytterligare sevärdheter.

Totalt var väl cykelturen på dryga 20 km. Efter att vi hade lämnat tillbaka cyklarna handlade vi på stans supermarket och tog oss sedan hem. Jag jobbade lite kort medan Birgitta gick på jakt efter korkskruv som vi skulle behöva för att få upp flaskan vitt vin som hade inhandlats.

Efter lite vin, vindruvor och ost på balkongen gick vi på jakt efter lämplig middagsrestaurang. Den visade sig ligga vägg i vägg med hotellet. Vi blev värvade av en av de otaliga restauranggästraggarna som cikulerar utanför krogarna. Denne lockade oss med den lokala klassikern Chicken Piri-piri. Rätten viade sig inte vara något annat än Grillad kycklinghalva med ris eller sallad. Om man ville kunde man få några droppar piri-piri-sås på tallriken men det avråddes man. den Vi blev i vart fall mätta. Efter maten begav vi oss till Train Bar för att se om det var samma drag där som för 35 år sedan. Vi blev mycket besvikna då vi fann en i det närmaste folktom bar. I ett hörn satt några lokala förmågor och ljög för varandra medan de intensivrökte. Vi beställde i vart fall in en drink men efter den tog vi oss till vår lokala irländska pub där stämningen var betydligt högre.

 

 

Sintra

Vi gick upp i skaplig tid även på onsdagen och letade rätt på bussen vars destination var Sintra. 4.10 euro kostade en enkelbiljett och då fick vi en tur genom en massa småbyar upp i bergen till den klassiska oretn Sintra. Här finns flera palats och en mängd fantastiska trädgårdar. Vi promenerade upp och kring palatsen men valda att inte betala inträde på något av dem. Vyerna och miljöerna var ändå magnifika. Vi la runt 6,5 km bakom oss och säkert 100 meter i höjdskillnad. Vi åt en god och prisvärd sallad i Sintra by innan vi knatade tillbaka till busshållplatsen.

 

När vi kom tillbaka till hotellet nobbade vi den inbjudande stranden till förmån för lite ost och vin

 

 

Efter en kort siesta och lite bloggande gjorde vi oss klara för kvällen. Vi skulle ju på kasino. Fint värre. Fast minnet av den gängse klädsel bland folk när vi var där senast förbleknade illusionen. Hur som helst klädde vi upp oss så gott vi kunde. På promenaden mot Estoril stannade vi till vid den stjärnprydda pizzerian Gulli inte långt från vårt hotell och blev så begeistrade att vi bokade bord där till kommande kväll. När vi kom till kasinot gjord vi en världsvan sondering av matställen innan vi beslutade oss för att äta på bufférestaurangen.

 

 

 

Efter maten botaniserade vi bland banditer och maskiner men kom fram till att roligast är nog att spela något bordsspel. Jag löste ut en 50-lapp från bankomaten (till förmånliga 9.60) och tog plats vid ett Black Jack-bord. Efter en timmes kämpande gick banken segrande ur kampen, vilket naturligtvis inte var någon högodddsare. Det var underhållande i vart fall. Lite skamsen var jag ändå när jag växlade in en marker värd 2.50 Euro precis efter en som kvitterade ut 600 Euro för sina marker. Jag motstod frestelsen att hämta ut mer pengar och vi tog en taxi hem. Vid pass 02.10 kröp vi till sängs.

Vafalls!

Vaknade upp till ett mulet Cascais. En besvikelse för oss men säkert ännu mer för det härke av rödklädda badturister som just då landade på beachen beväpnade med parasoll och badleksaker.

 

Eftersom det var mulet strosade vi runt i gamla staden och kollade in gamla palats till grevar och baroner, några parker och några museer. Först passerade vi dels förbi några fiskare som glatt visade upp dagens fångst av bläckfisk och dels en samling barn som skulle lära sig att paddla surfingbräda.

 

 

 

 

 

 

 

När solen hade gjort sitt jobb att lösa upp molnen tog vi oss till takterassen och intog solläge. Ett fyrtal timmar tillbringade vi där och hann beställa in såväl en tillbringare Sangria som ett par omeletter. Efter avslutat sol- och badande tog vi oss ner på stan och inhandlade vin och ost samt några vykort. (Alla som fortfarande vill ha vykort upp med en hand!) . Vi passade på att kolla McDonaldsindex: en Big Mac & Co kostar 5 Euro här. På vägen hem gick vi genom några av de ännu outforskade delarna av gamla stan.

Ost, vin, blogg och dusch sedan var vi redo för finrestaurang.

 

 Vi knatade över gatan till restaurangen och anmälde oss till samma kypare som tog emot vår bokning. -Nej, ni skulle ju komma 19.30, inte 21.30. Men vi fixar... Ett bord i lämpligt läge skakades fram medan vi tog en drink i baren. Vi åt strimlad oxfilé med gorgonzolasås och grönsallad med balsamicosås. Till det ett fantastiskt gott portugisiskt rödvin. Till dessert åt vi en fantastisk Tiramisu. Jag beställde in en liten whisky till kaffet, och fick en stor brandy. Allt var väldigt smakfullt upplagt och totalpriset översteg inte hundralappen.

 

Efter maten gick vi för att utforska Crowd Bar som vi tyckte hade haft bra drag tidigare i veckan. På vägen dök vi ner på en jazzbar men när de krävde att vi skulle bli medlemmar gick vi vidare. På Crowd Bar beställde vi in varsin drink men det var inte alls det drag som det hade verkat. Vi stannade istället till vid vår egen irländska pub och upplevde riktig stämning.

Innan sänggång försökte vi hitta det palatset där kungafamiljen bodde då de var i stan. Men, på den platsen fanns nu bara enklare bostäder. Kanske har det rivits sedan landet blev republik 1910.

Inte för att vi hade särskilt bråttom men vår erfarenhet sa att det var bra att äta frukost i skaplig tid om man ville kunna välja bland alla komponenter. Frukost åts och vykort skrevs. När vi hade packat ihop våra pinaler och checkat ut från hotellet knatade vi bort till tågstationen.