Sista dagen och resan hem
Sista dagen började med en ännu tidigare uppgång och sedermera taxi till Burj al Kalif, världens högsta byggnad. Efter en ordentlig säkerhetskontoll fick vi åka upp 452 meter i den 828 meter höga byggnaden. Hissen åkte med en hastighet av 10 meter per sekund. Där uppe kunde man vandra runt och se utsikten åt alla håll. Det fanns till och med en utomhusplattform som man kunde gå ut på för att få bra bilder.
När vi var nöjda åkte vi ner och tog en bit mat innan vi hoppade på en ny taxi och styrde kosan ut mot Atlantis, en vattenpark som ligger längst ut på The Palm. Denna vattenpark gick inte av för hackor. Släng dig i väggen Bert! Visserligen kostade det 450 kronor per näsa att komma in men det var en enormt stor anläggning med kilometervis med forsrännor och livvakter som bevakade varje meter av rännorna. Fritt fall och uppskjut var delkomponenter. Dessutom finns ett akvarium och en delfinpark, men det avstod vi denna gång.
När vi var nöjda, och för övrigt när de stängde, tog vi en taxi hem igen bara för att kort därefter gå upp till det närbelägna köpcentrumet. På vägen dit stannade vi på ett annat ställe där Birgitta köpte en liten väska.
Vi intog mat på en kinesrestaurang innan vi gick lite i butiker. Jag köpte brallor och skärp. Det sistnämnda prutades från 600 kronor till 300.
Vi tog oss sedan hem till lägenheten och började att packa. Klockan 01.00 begav vi oss ut till vägen och fångade en taxi. Den tog oss till flygplatsen. Först fick vi gå igenom en säkerhetskontroll där man skannade såväl baggage som folk.När vi hade checkat in baggage, kvitterat ut boardingkort och passerat ytterligare en säkerhetskontroll hamnad vi i avgångshallen. Taxfreebutiken där fick ta emot några av våra sista dirhamer i utbyte mot lite choklad. Någon halvtimme försenat kom så planet iväg och vi styrde kosan mot Ataturk. Planet var en lika stor Airbus som på nerresan men mindre modern och egen biosalong saknades. Det gjorde inte så mycket det det mest sovs på resan.
När vi kom till Ataturk fick vi som var transitresenärer passer en säkerhetskontroll vilken jag inte förstår vitsen av. Ingen kan rimligen ha tillskannsats sig otillbörligt material någonstans på vägen och de stora skyltarna med informatio n om att vätska inte får tas med genom kontrollen blir meningslösa när folk rimligen måste kunna ta med sig inköpta taxfreevaror. Det hela verkade mest vara lekstuga för kontrollanter och menat att sinka stressade mellanlandare.Vi hade lite bättre marginal denna gång och kom i god tid till vår gate. Nästan på tid blev vi så bussade till flygplatsen och bortsett från att vi var två som hade samma platsnummer hände inte så mycket mer spännande på resan. Klockan 11 landade vi på Arlanda och tog en taxi hem.
Kuriosa om resan
WiFi fanns på kyrkan men det fungerade i princip bara på terassen utanför församlingshemmet. Där satte jag mig med laddad dator, Ipad och minneskortläsare och bloggade och internettade en stund varje kväll/natt.
Taxi var mycket billigt. En uppskattning är att en resa som kostar 50 kronor i Dubai kostar 250 kronor i Sverige.
Det kunde mycket väl vara billigare att ta taxi än att åka tunnelbana beroende på hur långt och hur många zoner man passerade.
En anledning till det är att bensinen kostar drygt 3 kronor litern
Bilparken är mycket modern och man har företrädevis stora SUVar. Gärna med V6- eller V8-motorer.
Dubai har egen olja men bara för eget bruk. Man har också stora gasfyndigheter.
Man tar inte färskvatten från källor utan avsaltar havsvatten i stora avsaltningsanläggningar. Sedan går mycket energi också åt till att kyla ner och torka inomhusluft.
Grannstaden Abu Dhabi har däremot stora oljefyndigheter och exporterar mycket olja.
I Dubai har man luftkonditionerade busskurer så man kan stå svalt i väntan på nästa tur.
Tunnelbanan är förarlös och går huvudsakligen ovan jord. Alla stationer är inglasade utan möjlighet att nå spåren.
Nu har man vinter i Dubai och dagstemperaturen är runt 35 grader, på natten går det ner till c:a 25. I januari kan det komma en del regn. Och i juni när det är sommar är dagstemperaturerna 40-50 grader.
Världens högsta byggnad Burj Khaliffa är 828 meter högt. Det byggdes mellan 2004 och 2008. Den har fått sitt namn efter Förenade arabemiratens överhuvud Schejk Khaliffa då han ställde det som krav för att personligen borga för Dubai när staden var nära konkurs under finanskrisen 2008. Stadens ledare Schejk Muhammed ville annars att byggnade skulle heta Burj Dubai.
Dubai Mall
Idag gick vi upp tidigt för vi hade en bokad tid på Center for Cultural Education. När vi köpte Metro- biljetter fick vi veta att idag var det någon speciell dag så den billigaste enkelbiljett gällde för alla resor hela dagen. Toppen! Två stationer bort och några hundra meters promenad därtill fanns Centret. Vi fick en guidad rundtur i ett Bakaliskt ursamhälle och en liten historielektion. Därefter fick tjejerna ikläda sig burka och schal innan vi klev in i Mosken.
Där fick vi ännu mer upplysning om Islam och dess traditioner. Avslutningsvis var det fika och frågestund. Där fick vi svar på en del frågor om kvinnans kläder. Birgitta stod modell.
Efter lektionen åt vi på en närbelägen pizzeria. Här kunde man få öl eller vin till maten vilket inte alltid går. Jag förstår inte riktigt hur deras regelverk ser ut. Vissa finare kvällskrogar serverar inte alkohol medan enklare lunchhak mycket väl kan göra det. Och ibland tvärtom.
När vi hade ätit upp kommunaliserade vi oss till Dubai Mall. Världens största köpcentrum med över 1200 butiker. Desutom har de ett kollosalstort akvarium som man går igenom, ett smådjurszoo, skridskobana och mängder med restauranger. Vi besåg akvariet och zoot innan vi utforskade ett axplock av butikerna.
Någon tröja och ett par högtalare inhandlades. Lagom till 7 hade vi bokat bord på TGI Fridays uteterrass för att äta middag. Det sammanföll med när en stor fontänshow startade i bassängen mellan mallen och Burj al Kalif, världens högsta byggnad. Fontänshowen kördes varje halvtimme och varje gång med ny musik och ny koreografi.
God natt
Ögonshopping
Idag tog vi oss upp ganska tidigt för vi skulle till en strand en bit bort. Dock tog det inte så lång tid att komma dit som vi trodde. Stranden heter Al Mamzar och är egentligen en stor ö med en massa stränder. Vi köpte solstolar och valde platser vid en av stränderna. Calle och jag kastade lite tennisboll och det solades och badades. Plötsligt blev Calle dålig i magen och fick huvudvärk. Vi bestämde för att åka hem och kurrera sjuklingen. Förmodligen berodde det till stor del på vätskebrist varför han ordinerades vätska och huvudvärkstabletter. Vi övriga solade vid poolen istället. På eftermiddagen gick jag och Birgitta till ett närbelaget centrum Lamza Plaza. Priser där var inte alls dåliga. Mest kläder men även en del teknik.
Tillbaka hos Sara och Calle konstaterade vi att Calle nog var så bra att vi kunde åka på vår kvällsexkursion. Vi fixade till oss och tog tunnelbanan, som för övrigt mest går ovan jord, till Mall of the Emirates. Några paracetamol och vatten inhandlades för att mota annalkande huvudvärk i grind. Vi browsade genom centrumet som var ganska imponerande. Och längst ner på garageplanet fanns Ski Dubai. En oväntat stor inomhusskidanläggning med skidshoppar, skiduthyrning och hela kittet.
När vi hade stått och studerat skidaktiviteter ett tag ställde vi oss i taxikön för att invänta vår tur till bil. Bilarna som stod parkerade på den parkeringen var inte att leka med. Det var Ferrari, Lamburghini,Rolls Royce, Mazerrati, Bugatti uppblandat med några lite enklare Mercedes och Lexus.
Taxin tog oss till Mira al Salam där vi åt en god middag invid kanalerna där där det flög förbi eldrivna kanalbåtar sk Arbras, med turister ombord.
Efter det tog vi taxi hem
PS På bästa aftonbladetmaner såg jag i tidningen ett uppslag om en jordanier som tydligen kommit på sin ena fru i säng med sin hårfrisör.
Åklagarna har utrett frågan och kommit fram till att det skall väckas åtal. Åtalspunkterna är otillbörligt umgänge och alkoholkonsumtion. Jordanen har dock storsint förlåtit sin fru och vill börja på nytt efter att hon avtjänat eventuellt straff. Detta gällde alltså inte ens en kändis!! DS
Skickat från min iPad
Safaridag
Idag badade vi i poolen eftersom vi skulle på tidig utflykt.
Vi åt lunch på kyrkan med svenska prästen och en bunt härboende skandinaver. Efter maten gick vi till det 5-stjärniga hotellet Mövenpick härintill för det var ett av möjliga upphämtningsplatser för safarin. Klockan 15 kom vår chaufför i sin Nissan-jeep utrustad med en potent V8. Vi stannade på ett annat hotell och plockade upp 2 japaner som skulle åka med oss. Jeepen körde ut oss någon timma utanför Dubai, mot Abu Dhabi till.
Vi passerade bland annat en galoppbana och en kamelbana. Småningom körde vi av stora vägen och sammanstrålade med ett tjugotal andra jeepar från samma äventyrsfirma. Man tömde bilarnas däck på stora delar av sin luft för att få bättre grepp i sanden och sedan kördes det safarirally och det var ganska häftigt. Vår chaufför tog ut svängarna rätt ordentligt. På något ställe stannade vi och fick se en uppvisning av tränad jaktfalk. Efter ytterligare lite sandrally stannade vi så vid ett beduinläger. Efter lite kamelritt fick vi dricka och mat och en magdansuppvisning.
Sedan blev vi tillbakaskjutsade till hotellet och promenerade hem därifrån. På gården var det några gubbar som spelade innebandy men de hann bli färdiga innan jag och Calle kom ut ombytta. Istället sprang jag och Birgitta ett par varv runt kvarteret. Dopp i poolen sedan vart det korgen.
Ny strand
Åter igen en sen morgon med frukost vid 11. När vi hade samlat ihop våra pinaler hoppade vi in i en taxi och åkte till en annan beach någon halvmil längre upp. Taxin kostade dubbelt dvs 40 pengar. Denna strand ligger precis bredvid världens enda 7-stjärniga hotell, Burj Al Arab.
Här var vattnet lite kallare och stranden var inte så märkvärdig. Men vi stannade här någon timme tills vi var lagom brända och tog sedan taxi hem. Lite vila och bokning av safaritur innan vi ombytta tog oss till tunnelbanan, som här är förarlös.
De verkar inte ha problem med plankning för spärrarna är som våra fast väldigt lättforcerade. En skillnad mot hemma är att här måste man också stämpla ut.
Vi betalade 36 pengar för 4 biljetter och åkte till den station där vi trodde att marknaden fanns. Nu är det inte bara att gå på var som helst eftersom vagnarna är märkta med vem som får åka. De första vagnarna är för guldresenärer, sedan kommer några vagnar för kvinnor och barn. Sist är det vagnar för män. Här får även handikappade och djur åka. Fast eftersom först bara är först i ena riktningen kunde vi trots reguljärpris åka längst fram på första resan och få uppleva berg-och-dalkänslan man får när man har förarvy. Efter ett byte kom vi till vårt mål.
Dock hade vi inte mer än stämplat ut när någon upplyste oss om att marknaden låg någon helt annanstans. Vi bet i suräpplet, betalade 32 pengar och hoppade på vagn tillbaka. Även denna gång krävdes ett byte. Nu vart det lite tajt mellan tågen så bara ungarna han på innan dörrarna gick igen obarmhärtigt (möjligen en nackdel med förarlöst). Vi var ju inte riktigt säkra på att de hade uppfattat var de skulle kliva av och de hade vare sig mobil eller pengar så vi såg framför oss en spännande kväll. Nu visade det sig att de hade det goda omdömet att gå av på nästkommande station och invänta nästa tåg och gå på på samma vagn.
Återförenade tog vi oss till stationen Al Ras och orienterade oss till guldmarknaden. På vägen dit passerade vi mängder med stånd där innehavaren försökte locka in oss med den finaste av Kashmir. En kille dök upp i varje hörn och viskade namn på kända klockmärken. Väl på guldmarknaden botaniserade vi bland butiker fulla med guldsmycken, -halsband, -ringar och -klockor. Vi stannade till vid världens största guldring. 58 kilo 21 karats guld och 5 kilo ädelsten.
Från guldmarknaden hoppade vi till krydd-d:o och fick borra ner näsan i allsköns spännande kryddor.
Plötsligt blev vi kollosalt hungriga då vi kom på att vi inte hade ätit lunch och att klockan nu var närmare 8. Vi tog flodtaxi över till andra sidan floden och letade matställe. Efter lite sökande hittade vi ett ställe som låg vid kajen och beställde in lite mat. Lite tråkigt är det att de ofta inte serverar alkohol då grillad laxkotlett görs bättre med en mustig Alsace än med Coca Cola. kotletten kallades file i meny kunde vi konstatera.
Mätta och fascinerade över all båttrafik på floden; trätaxibåtar, fraktbåtar och färgglada flodkryssningsbåtar, bestämde vi oss för att hyra en båttaxi en timma och åka upp och ner för floden. Sagt och gjort och det var en behaglig och trevlig tur.
Även fast en kund ringde och ville diskutera olika säkerhetslösningar för deras BI-system.
När vi klev av begav vi oss mot hem och passerade några affärer där vi tittade in för att fråga pris på nikonobjektiv. Ett 70-300 Sigma-objektiv föll från 1900 kronor blev till slut ett motsvarande Nikkor för 1250 kronor.
Taxi hem och god natt
Bad i varma havet
.
Vi sov ända till 10-11. Fixade med frukost, försökte blogga men fick uppkopplings- och batteriproblem. Taxi till Juneira open beach där vi badade ett par timmar. Jag hade glömt badbyxor men valde till slut att bada i skortsen. En tennisboll och en luftmadrass bidrog till aktiviteter.
Vi åkte hem och badade lite i poolen innan vi gick bort till Wafi Center. Vi orienterade oss genom anläggningen upp på taket där det skulle bli filmvisning i det fria.
Vi beställde ut varsin hamburgare innan vi borrade ner oss i sackosäckar och såg Djävulens advokat med bl a Al Pacino. Efter bion kompletteringshandlade vi lite frukost och gick hem. Väl hemma upptäcktes att en mobiltelefon hade lämnats kvar på bioterrassen. En lätt språngmarsch på 2 km och telefonen kunde återfinnas under en av säckarna.
Bad i poolen, lite bloggning och annat. I säng kröp vi vid halv två.
Pärsen i Persien...
eller vid Persiska viken i vart fall.
Taxi kom 9.15 och körde oss till Arlanda. Inget glömt hitills. Tack vare att jag hade checkat in kvällen innan kunde vi ta disken utan kö. Timslång var den för andra. Fast jag förstår inte varför eftersom vi ändå behövde få baggagetaggar. Vi var i god tid och det skulle dröja 2 timmar till avgång. Vi handlade lite rumssprit och d:o snacks och tog något att dricka i väntan. Go to gate! När vi hade tryckt in oss alla 200 i det lilla utrymmet som utgör sluss innan boarding kom beskedet att något tekniskt problem med flygledartornet i Istanbul gjorde att inga plan vare sig kunde landa eller lyfta där.
En bar i närheten fick servera lite mellanmål i väntan på starttillstånd. En och en halv timma försenade lyfte vi från Arlanda, i en liten Airbus 100. Anteckning: Turkish Airlines släcker inte i kabinen vid start och landning.
Den allmänna övertygelsen var att eftersom all trafik stod stilla på Ataturk i 90 minuter borde tidtabellen vara förskjuten med ungefär den tiden, dvs även anslutande flyg. På något sätt kortades restiden fantastiskt nog med en dryg timme. Nyttan av rallykörningen var dock tveksam då vi fick vänta 30 minuter på en parkeringsplats. Väl av planet och ivägkörda till en terminalbyggnad letade vi efter en transithall och efter information om status på vårt anslutande flyg. En personal pekar oss mot en säkerhetskontroll. Säker? Jajamen! Men hur går det då med inköpta sprit? Övertygad om att rumsspriten skulle få slängas men laddad med goda motargument lastades lådorna på bandet med godset. Trots stora skyltar om det otillåtna att ha med sig vätska reagerade inte kontrollfolket. Puh! Med långa benet före studsade vi upp för en trapp där en skylt pekade mot transit. Nu är det 30 minuter till ordinarie avgångstid. Föjer skylt mot transit till en hiss och åker ner en våning. Nu är vi tillbaka där vi var för en stund sedan fast på fel sida om säkerhetskontrollen. Fortfarande ser vi inte skymten av någon avgångsinformation. Vi blundar och går åter igen genom säkerhetskontrollen med sprit och allt. Det funkade nu med.
Upp för trappen igen och iväg åt ett annat håll. En informationsskylt! Få se... Dubai 20.00 Ingen försening! Gate 218. Spring! Vi sprang en kilometer i vår vintermundering bara för att konstatera att detta inte var Turkish Airlines Dubai flight. Den går från gate 208. Den gaten ligger tillbaka hela vägen och 600 meter åt ett annat håll. Lubba, lubba, lubba. När vi kommer till rätt gate visar det sig att avgången är 40 minuter försenad. Att informationen verkade ofullständig kom sig av att i detta land när ett plan är försenat så sorteras avgången in efter den nya tiden, så när vi kollade på skärmen fanns bara en flight till Dubai med avgång kl 20.
Kunde ni inte ha tagit ett direktflyg till Dubai frågade Gate-värdinnan?!!
Planet var en betydligt större Airbus 330 med en massa teknik vid stolen.
Utrymmet bättre liksom maten. Såg någon och en halv fil, spelade lite schack och lyssnade på det tiotal gånger som de berättade hur man skulle förvara sitt handbaggage.
Vid midnatt svensk tid, 02 lokal tid, landade vi så i Dubai och efter en lång prommenad kom vi till passkontrollen som enligt ryktet skulle vara högeffektiv. Om så är fallet vill jag verkligen inte behöva uppleva något normaleffektivt. När vi efter långt tragglande hade blivit plåtade och fått våra pass stämplade begav vi oss iväg mot baggagebandet. På vägen dit fick vi passera en säkerhetskontroll där vårt handbaggage blev röntgat. Och i tullen blev även resväskorna röntgade.
När vi kom ut ur terminalen slogs vi av den intensiva värmen och jag bannade ännu en gång mitt val av ullfodrad vinterjacka tidigare på dan.
Vi gav adressen norska sjömanskyrkan till taxiföraren och han såg mer än lovligt frågande ut. Även efter väganvisning såg han ut som en fågelholk och under hela resan stirrade han på adresslappen. Det bästa var ändå att taxameter knappt rörde sig. Men vi fram kom vi till slut och jag gav nästan 10 procent i dricks vilket inte verkade vara i nivå med förväntningarna, av chaufförens min att döma. 45 pengar fick han. (90 kr)
Inne på området hittade vi den tvårumslägenhet som vi skall ha i veckan, bredvid hockeybanan och poolen.
04.30 kom vi i säng.
Planet var en betydligt större Airbus 330 med en massa teknik vid stolen.
Utrymmet bättre liksom maten. Såg någon och en halv fil, spelade lite schack och lyssnade på det tiotal gånger som de berättade hur man skulle förvara sitt handbaggage.
Vid midnatt svensk tid, 02 lokal tid, landade vi så i Dubai och efter en lång prommenad kom vi till passkontrollen som enligt ryktet skulle vara högeffektiv. Om så är fallet vill jag verkligen inte behöva uppleva något normaleffektivt. När vi efter långt tragglande hade blivit plåtade och fått våra pass stämplade begav vi oss iväg mot baggagebandet. På vägen dit fick vi passera en säkerhetskontroll där vårt handbaggage blev röntgat. Och i tullen blev även resväskorna röntgade.
När vi kom ut ur terminalen slogs vi av den intensiva värmen och jag bannade ännu en gång mitt val av ullfodrad vinterjacka tidigare på dan.
Vi gav adressen norska sjömanskyrkan till taxiföraren och han såg mer än lovligt frågande ut. Även efter väganvisning såg han ut som en fågelholk och under hela resan stirrade han på adresslappen. Det bästa var ändå att taxameter knappt rörde sig. Men vi fram kom vi till slut och jag gav nästan 10 procent i dricks vilket inte verkade vara i nivå med förväntningarna, av chaufförens min att döma. 45 pengar fick han. (90 kr)
Inne på området hittade vi den tvårumslägenhet som vi skall ha i veckan, bredvid hockeybanan och poolen.
04.30 kom vi i säng.
