adlersreser.blogg.se

Dagen började med en stunds datortid i receptionen innan övriga familjen vaknade till liv. Vi hörde oss för om busstider till flygplatsen följande morgon och vi försökte boka plats för att komma in i riksdagshusets glaskupol. Det sistnämnda gick vi bet på då det inte fanns lediga tider kvar. Efter frukost begav vi oss till Kurfurstendam och besökte några fashionablare klädesbutiker, som Tommy Hilfiger, Hugo Boss och Gant.

Vi rörde oss hela tiden mot de centralare delarna av stan och vi hamnade så småningom i Europa-centret. Där passade vi på att laga Calles telefon vars skärm nu var mer sprickor än glas. Lagningen var klar på en halvtimme och kostade en hundring.

Vi tog oss igenom hela KaDeWe som lär vara fastlandseuropas största varuhus. Harrods är större men det ligger ju på en ö. På KaDeWe handlade vi några ostar och lite smink. Och innan vi åkte hem från stan hann vi handla en tröja till Calle och en höstjacka till mig.

 

På vägen hem handlade vi lite vin och vindruvor att ha till ostarna. Vi gjorde oss iordning för kvällen och dukade upp till förfest.

Efter denna tog vi oss till Potsdamer Platz och åt middag på en pizza och pastabar och glass och kaffe på en glassbar. Sedan såg vi den småtrevliga filmen Pride innan vi tog bussen hem

.

 

 

Klockan 05.30 gick vi upp, checkade ut och tog buss till Zoologiska parken där vi bytte till bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Klockan 08.20 lyfte vi mot Arlanda. Ett regnigt Arlanda och en 5-6 grader mötte oss 1 timme och 20 minuter senare.           

Jag började dagen med att hijacka en av datorerna i receptionen och anslöt dess nätverkskabel till min dator för att kunna få iväg något blogginlägg. Något tidigare än dagen innan väcktes övriga familjen så att vi skulle undvika den värsta rusningen på frukosten. Taktiken lyckades och vi möttes av mer välfyllda frukostbyttor än morgonen innan.  

Efter frukost satte vi oss på pendeltåget för att komma till Olympiastadion. Några felval av tåg senare kom vi så till det maffiga Olympiastadion. Vi betalade inträde och kunde sedan spatsera omkring och studera anläggningen. Den byggdes först av Adolf Hitler inför OS 1936 och det blev väl ganska succéartat i Hitlers ögon, möjligen bortsett från att den mörkhyade Jessie Owens tog fyra guldmedaljer. Alla guldmedaljörer har inristats i stenar vid ena kortsidan och där förekommer en del svenskar. Brottning, rodd och skytte var grenar som v i hävdade oss i. Hur som helst renoverades stadion inför fotbolls-VM 2006, i princip från grunden. Även dam-VM 2011 kunde fylla arenan till bredden med närmare 80 000 åskådare.

 

 

När vi sett klart på stadion åkte vi tillbaka Zoologiska Trädgården. Vi passade på att besöka den från medeltiden kvarvararnde ruinen av Kejsar Wilhelms Minneskyrka och den mycket modernare glaskyrkan som uppförts precis intill.

 

 

 

Vi klev på buss 100 som är en ringlinje och som passerar de flesta sevärdheterna i stan.

När var så nära Checkpoint Charlie vi kunde komma så gick vi därifrån. Vi stannade till på den berömda chokladaffären Fassenbender & Rausch.

 

 

De hade byggt stora modeller av flera av Berlins kända byggnader i choklad. Och så finns en stor disk där man kan komponera sin chokladpåse i lösvikt.

Efter chokladen tog vi oss vidare till Checkpoint Charlie. Vi gick först på The Wall som är en 270-gradig panoramavy över muren från västsidan. Det spelas upp en del ljud och man får en känsla av hur det kunde vara innanför muren. Där fanns också en hel del bilder tagna av folk från då och nu med anknytning till muren.

 

 

Efter The Wall gick vi på Checkpoint Charlie-museet. Detta museum beskriver allt från första världskrigets slut, genom andra världskriget fram till nu. Museet beskriver detta i detalj liksom alla andra såväl kalla som varma krig som förekommit under tiden.

 

 

När vi var fullmatade med historieinformation tog vi oss till Kurfurstendam och gick i sport- och klädesaffärer. Levis-butiken fick skiljas från ett par 501-or.

 

Medan damerna fortsatta att botanisera bland kläder åkte Calle och jag till Audi-butiken och provade ut vår möjligen nästa bil.

Vi samlades åter på hotellet och gav oss sedan på jakt efter middagsställe. Småningom träffade vi på en grekisk restaurang som verkade trevlig. Vi åt grekiskt och gott och återigen korades en Bäst hittills.

 

 

God Natt

Vi bor i rummen 167 och 182 på plan 5(!). Rummen är väl tilltagna i storlek med sköna sängar, högt i tak och med gott om utrymme. Wi-Fi funkar lite sådär. Man får en kod av receptionen så skall man bli berättigad till 24 timmars Wi-Fi men ingen av oss har fått i närheten av den tidsrymden. Och numera säger de bara ”Kaputt” när man ber om nya koder.

Frukost serveras på plan 4 och den är ganska generös med skramblade ägg, bacon, korv, köttkullar, nygräddade frallor, yoghurt, kaffe osv        

Denna dag begav vi oss till Alexanderplatz som är en av världsdelens största handelsplatser och tillbringade avsevärd tid på bl a Primark.

 

Några andra klädesbutiker fick också ta del av vårt bidrag till bytesbalansen våra länder emellan. Lunch intogs sedan på en italiensk restaurang. Det beställdes pizza, pasta, sallad och omelett. Nästa stopp skulle bli DDR-museet. Vi frågade en inkastare till ett annat museum om vägen och när han förstod att vi var svenskar gick han igång på alla cylindrar och agiterade livligt om hur blåögda vi svenskar var när det gällde flyktingar och framförallt muslimska sådana. Han sa att hela världen suckar och stönar när de ser hur vi generöst välkomnar så kallade flyktingar till vårt land och inte förstår att deras avsikt egentligen är att införa sharialagar över hela världen. Efter föreläsningen fick vi i alla fall väganvisning till DDR-museet. DDR-museet, som lär vara det mest besökta museet i Berlin var lite av en besvikelse.

 

 

Det fanns visserligen gott om beskrivningar om historiska skeenden men mest var det bilder och utställningar av artefakter som likaväl kunde vara hämtade från vårt eget 40- och 50-tal. Några anekdoter var dock lite intressanta som att SED tonade ner betydelsen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och att butikerna i DDR då fylldes av frukt och grönt som inte kunde säljas i väst. Och att SED hittade på en dans som skulle vara ett alternativ till den Rock´n Roll som västvärldens ungdomar ägnade sig åt. Den blev inte så populär.

Efter museet begav vi oss hem till hotellet och vilade en stund. Med ny energi begav vi oss till Potsdammer Platz. Ett ställe som skall myllra av nattliv enligt guideboken. Bussen dit åkte längs Kurfurstendam som är en riktig High Fasion-gata med bl a två Rolex-butiker och BMW- och Audi-butiker. Potsdammer Platz var inte så livligt vid första anblicken, men när vi hade hittat till Sony Center hittade vi också allt folk. Sony Center var en glasbyggnad som inhyste en enorm IMAX-biograf, en stor Sony-affär, fontäner, ett biografmuseum och flera restauranger. Biografen var sådan att de visade alla filmer på originalspråk vilket är en raritet i detta land som annars dubbar allt på tyska. Vi hittade dock ingen film vi ville se som dessutom startade på lämplig tidpunkt så vi letade istället rätt på en trevlig restaurang där vi beställde in middag. Lever och Wienerschnitsel var så lokala vi kunde bli i vårt menyval. Ungdomarna höll sig till säkra korten pizza och hamburgare. Oavsett matval fick stället betyget Bäst hittills. Kaffe drack vi på en närbelägen Starbucks där vi också kunde få tillgång till Wi-Fi för uppdatering av mailstatus och andra sociala medier.  

Buss hem och god natt  

Som vanligt blir det mesta fixat inför resan klart sent och denna gång var det extra beklagligt eftersom avresa hade blivit extra tidigt. Schedulerad avgångstid för Air Berlins flight till Berlin var 06.30 vilket innebar att vi behövde åka hemifrån redan 04.00. På något sätt lyckades vi komma iväg ungefär då. Och efter att ha parkerat bilen på Benstocken fick vi skjuts till terminalerna. Bristfällig research av på vilken terminal som just Air Berlin höll till gjorde att vi fick promenera några hundra meter för terminalbyte. Efter sedvanlig kroppsvisitering av Birgitta kom vi så igenom säkerhetskontrollen och kunde slå oss ner på Starbucks för en liten frukost.

Flygresan till Berlin-Tegel tog en timma femton minuter. Vi köpte genast ett femdagars färdmedelpass och begav oss till hållplatsen för buss 109. Vi hade fått tydliga instruktioner att stämpla biljetten det första vi gjorde för att markera att passet hade aktiverats. Vi gjorde därför det lydigt när vi klev på bussen. Såg ingen stämpelavtryck på mitt kort men tänkte att det väl var något magnetiskt eller nått.

Vi åkte buss i 20 minuter till Kurfurstendam där vi orienterade oss till vårt hotell. Nu kunde vi inte få tillgång till vårt rum förrän 14.00 men vi var välkomna att parkera bagaget i ett bagagerum tills vidare. Så gjorde vi och begav oss sedan till en samlingsplats där vi först köpte biljetter till en rundvandringstur och sedan åt en andra frukost på McDonalds.

Vår guide hette Finn och kom från Nordirland. Han, skulle det visa sig vara mycket kunnig om Berlins nära 780-åriga historia. Bland det första vi skulle göra var att åka pendeltåg några stationer och även Finn påpekade att vi skulle se till att biljetten var stämplad. Får vår del var ju det klart. Naturligtvis är det första som händer när tåget har glidit iväg att två kontrollanter kommer för att kontrollera färdbevisen. Min biljett vände och vred de flera gånger och påpekade sedan att den borde vara stämplad. Der dumme turist eller något liknande var nog vad de tänkte när de bad mig att stämpla biljetten vid nästa tillfälle och stövlade vidare. Tur hade jag kan man säga samtidigt som det var otur att den enda del av berlinmuren som kan ses från tåget passerade just som de höll på att rannsaka min biljett. Det berlinska systemet är sådant att man inte behöver visa upp biljett på allmänna färdmedel förutom vid flygande kontroller. Praktiskt, men det inbjuder säkert till en hel del friåkning.

I fyra och en halv timma inklusive lunchpaus travade vi runt i stor del av de östra delarna av Berlin. Det var platz hit och strasse dit. Vi förelästes om kejsare, om diktatorer och om demokrater. Mycket intressant.

 

 

 

När vi hade gått klart tackade vi guiden och orienterade oss tillbaka till hotellet. En del av oss vilade, en del handlade och andra duschade.

Innan middag satt vi på vårt rum och delade på några vidruvor och ostar.

Middag åt vi på en närbelägen pizzeria. Trots desss litenhet var flera av sällskapen där svenska. När vi skulle betala hade några öl och en vinare för mycket smugit sig in på vår nota som efter lite. Efter lite parlabrande räknade kyparen om notan och den blev något rimligare.